Den 22 september hölls en manifestation på Mynttorget i Stockholm. Vid manifestationen talade bl a IfAs styrelseledamot Nora Eklöv. Här kan du ta del av vad hon sa.
Rimliga arbetsvillkor för de personliga assistenterna handlar även om rimliga villkor för oss som lever med assistans. För utan möjlighet att erbjuda assistenter en bra anställning blir vi beroende av hjälp från anhöriga och vänner, eller i värsta fall utan hjälp.
Jag fick rätt till assistans år 2014 men när jag flyttade upp till Stockholm 2016 förlorade jag allt. Efter 4 år av överklaganden och domstolsprocesser kunde jag återigen anställa assistenter och kom att märka hur svårt det är att erbjuda rimlig lön och rimliga villkor. Idag är det väldigt svårt att rekrytera assistenter.
Jag heter Nora Eklöv och jag är styrelseledamot för Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA), jag är också generalsekreterare för Förbundet Unga Rörelsehindrade. IfA är en förening för assistansberättigade som verkar för att förbättra den personliga assistansen genom påverkansarbete, information, utbildning och medlemsstöd.
Vi står här idag för att uppmärksamma politiker om vikten att erbjuda assistenter rimliga villkor. Det är en förutsättning för en stabil och välfungerande personlig assistans. Vi vet att funktionshinderperspektiv alltid hamnar i skymundan i politiken. När budgetförhandlingar nu hålls i samband med regeringsbildandet vill vi föra denna fråga till ljuset. Låt oss prata om en budget för alla medborgare.
Personlig assistans främjar förverkligandet av mänskliga rättigheter, men det förutsätter rimliga villkor. Den lön som man idag har möjlighet att erbjuda är för låg med hänsyn till arbetets omfattning och betydelse för oss som lever med assistans.
Vi vill att personlig assistans ska vara ett attraktivt yrke där man stannar länge men så är det tyvärr inte på grund av den låga lönen och bristande villkoren. Assistansen kan betyda hela livet för de som behöver den, men att politiker inte tar den på allvar märkte vi tydligt under assistanskrisen för några år sedan. Den politiska ambitionen måste vara att assistansen ständigt utvecklas och förbättras, både gällande villkor men också som garant i främjandet av mänskliga rättigheter.
Jag har med mig en vän här idag som ha blivit av med all sin assistans efter en omprövning av kommunen. Utan hjälp kan hon, liksom jag, inte demonstrera. Därför har jag lånat ut min assistent till henne idag. Det här är en otroligt viktig fråga och rätten att demonstrera är grundlagsskyddad. När samhället inte tar sitt ansvar måste vi som rörelse visa vägen. Därför står vi också utanför riksdagen varje torsdag kl 12-13 och har en aktion för att göra FN:s konvention om rättigheter för personer med till funktionsnedsättning till lag, och där är ni välkomna att delta.
Assistansen handlar om ett liv med frihet eller ett liv i isolering. Utan assistentstöd, en säker personlig död.
Tack.