"Tur att jag inte blev omprövad i år" - Samtal om ett villkorat liv med personlig assistans
I en vetenskaplig artikel av forskare vid Lunds och Malmö Universitet framgår bl a följande. Sverige framhålls ofta som ett föregångsland gällande personlig assistans (PA) och mänskliga rättigheter. Forskning visar dock att bedömningen av rätten till PA styrs av en medicinsk förståelse av funktionshinder och av ekonomiska snarare än funktionshinderpolitiska mål. Nedskärningar har medfört att antalet med statlig assistansersättning har minskat. Syftet med artikeln är att belysa de motstridiga upplevelserna av att ha PA i dagens Sverige.
Av artikeln framgår bl a följande.
Sverige beskrivs som ett föregångsland både när det gäller personlig assistans och mänskliga rättigheter, men alltsedan FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades har andelen som får avslag på ansökan om statlig assistansersättning ökat (Brennan et al., 2016). Från 2016 och framåt har det därtill skett en minskning av antalet med statlig assistansersättning (Försäkringskassan 2020a). Bakgrunden till detta är att en del stödbehov inte längre definieras som ”grundläggande” då de inte anses vara tillräckligt privata och integritetsnära eller kommit att definieras som egenvård (Försäkringskassan, 2017;2020b)
Förändringen innebär att handläggning och utredning av rätten till personlig assistans i dagens Sverige vilar på en medicinsk förståelse av funktionshinder (Brennan et. al., 2016). Utredning och bedömning fokuserar på den enskildes funktionsnedsättning och endast vissa specifika nedsättningar och behov beaktas. Den sociala förståelsen av funktionshinder som lägger fokus på samhällets betydelse för att skapa eller undanröja hinder är inte lägre vägledande. Det innebär att bedömningen av rätten till personlig assistans inte längre vägleds av delaktighet och jämlikhet i levnadsvillkor som utgör ledorden för gällande lagstiftning, funktionshinderpolitik och FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Brennan et al., 2016)
