Assistansberättigade och våra rättigheter har glömts bort av myndigheterna under pandemin, vilket visar på okunskap och en bristande struktur angående ansvaret kring den personliga assistansen.
Under det gångna året har det blivit tydligt att myndigheterna har glömt bort den personliga assistansen. Många frågetecken tycks ha rått angående hur den personliga assistansen ska hanteras av myndigheterna, framförallt personlig assistans i privat regi.
När pandemin slog till handlade mycket om skyddsutrustning och hur assistansberättigade skulle få tillgång till skyddsutrustning då utrustningen först och främst förbehölls offentlig verksamhet. Det yttersta ansvaret för den personliga assistansen ligger på det offentliga, vilket få tycktes inse. Många assistansberättigade ingår i riskgruppen för pandemin och hade stort behov av skyddsutrustning, men det var under en tid oklart hur åtkomsten till detta skulle möjliggöras. Assistansberättigade och assistansanordnare fick reda sig själva. Lite ovana verksamheter fick snabbt upprätta handlingsplaner och åtgärder för den nyuppkomna krissituationen.
Till en början var det oklart om personlig assistans skulle anses ingå i samhällsviktig verksamhet, vilket så småningom tycktes vara fallet. Trots det så har inte privata assistansanordnare omfattats av kodningen från länsstyrelserna när det gäller testning. Assistansberättigade har inte heller kunnat känna sig trygga i om det offentliga ska bistå med bemanning om det skulle krisa sig, trots det yttersta ansvaret. När det nu i det senare skedet varit tal om vaccinering ingick till en början inte assistansberättigade och personliga assistenter i de prioriterade grupperna. Efter påtryckningar kom assistansberättigade att ingå i grupp 2. Det återstår dock en hel del frågor om hur assistansberättigade och personliga assistenter ska gå till väga för att bli vaccinerade.
Detta är några av de omständigheter som rått under året då den personliga assistansen har glömts bort och fått reda sig själv, vilket är illa.
Detta, och även andra krissituationer som kan uppstå, vill Intressegruppen för Assistansberättigade sätta fokus på och förbättra. IfA har med stöd av medel från Allmänna Arvsfonden startat projekt Krisstöd. Ett projekt som vänder sig till assistansberättigade som vill vara med och upprätta ett eget verktyg för att hantera kriser i sitt liv. Vi kallar verktyget som projektet ska ta fram för EPiK. EPiK handlar inte enbart om att hantera pandemier utan även andra kriser som kan uppstå i livet, små som stora. Viktigt är att tydliggöra hur den assistansberättigade själv vill ha det kring den personliga assistansen och annat, i händelse av kris, och hur utomstående aktörer ska bistå hen för att allt ska fungera.
Projektet kommer att samverka med andra organisationer inom funktionsrättsrörelsen, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer och myndigheter för att i framtiden bättre kunna hantera kriser som påverkar den personliga assistansen.