Vilhelm Ekensteen, IfAs tidigare ordförande, har haft en oerhört stor betydelse för IfA. Vi bad Anna Barsk Holmbom, tidigare verksamhetsansvarig för IfA, och en av de som tillsammans med Vilhelm Ekensteen startade IfA, att skriva om Vilhelm.
Idag är det höst i Skåne och i våra hjärtan. Den 22 september 2021 lämnade Vilhelm Ekensteen oss. Livet blir aldrig detsamma. Det är tur att vi ändå har så mycket kvar av det kloka han sagt och gjort.
Vilhelm var en av grundarna till IfA. Han hade suttit med i arbetet som föregick reformen och förstod tidigt behovet av en ny organisation som, vid sidan av den traditionella funktionshinderrörelsen, skulle kunna fatta snabba beslut. Vi var redan då medvetna om att det kan svänga snabbt i en ny lagstiftning. Senare visade det sig hur rätt vi faktiskt hade.
Den nya föreningen, Intressegruppen för Assistansberättigade, bildades sedan den 13/4 1994. Den givne ordföranden för föreningen var såklart Vilhelm Ekensteen.
IfA fick redan från start svårigheter med att göra det vi helst VILLE göra – utveckla reformen. Istället fick Vilhelm i sitt ordförandeskap arbeta hårt med att inte några försämringar skulle genomföras.
Arbetet gick allt som oftast till så här. Det kom förslag från myndigheter, riksdag och regering. Digra luntor. På den tiden fanns inte så väl fungerande talsynteser och materialen var inte säkert anpassade för digital uppläsning heller så, eftersom Vilhelm hade en stor synskada, fick han uppläst materialet, högt i telefonen. När han hade hört 348 sidor kunde Vilhelm säga: Kan du gå tillbaka till sidan 57, mitt på sidan ungefär. Där stod det något viktigt.
Vilhelm förstod vikten av att visa politikerna att assistansberättigade personer är en makt att räkna med. IfA höll sitt första Debattforum och Rådsmöten i december 1994, i Vilhelms hemkommun, Lund. Det samlade inte mindre än 38 deltagare från 22 olika organisationer vilket var helt storartat, särskilt när man betänker det låga antalet medlemmar.
Därefter har det under Vilhelms ordförandeskap avhållits mer än 50 möten, de senare åren bara i Stockholm. Det är helt unikt att så många personer med omfattande funktionsnedsättningar samlas för att diskutera assistansen. Det märks också på den villighet det har funnits hos politiken att delta vid våra möten för att lyssna på berörda och också, naturligtvis, för att bli sedda.
Genom alla de svåra frågorna, genom alla utredningar som IfA genom Vilhelm funnits med i över åren har Vilhelm haft en så stark röst. Utan att hänvisa till sig själv och sin egen situation har han fört assistansberättigades talan. Genom det klokskapet förstod såväl politiken som myndigheterna att IfA var en organisation att räkna med. Att lyssna på. Vilhelm har inte varit en person för högljudda slagord. Istället argumenterade han sakligt mot eller för olika förslag.
Vilhelm. IfA har förlorat en fantastisk förebild. Ida, Vilhelms dotter, har förlorat sin pappa. Jag har förlorat min mentor och min livlina för alla kategorier om jag någonsin skulle tävla i ”Vem vill bli miljonär”. Vi kommer att sakna dig oändligt. Din klokskap, din humor, din integritet. Men genom ditt arbete för assistansberättigades rättigheter lever du för alltid.
Anna Barsk Holmbom