IfA har tillskrivit statsminister Magdalena Andersson om orimliga krav inom den personliga assistansen.
IfA har tillskrivit statsminister Magdalena Andersson med anledning av den utveckling vi just nu ser inom den personliga assistansen när det gäller Försäkringskassans och domstolarnas tillämpning kring ändrade förhållanden och krav om återbetalning.
Av skrivelsen framgår bl a följande.
Vi har sett personer ställas inför återkrav som beror på att man använt personlig assistans för något annat än som specifikt var beräknat i beslutet. När det föreligger assistansbehov borde det vara upp till den enskilde om en vill använda det för hundpromenader eller att ta hand om sina barn, som t ex ett fall gällde i domstolen.
Assistansberättigade är precis som vem annan som helst som behöver göra olika saker i sin vardag och behoven kan skifta och den flexibiliteten har alltid funnits inom den personliga assistansen. När assistanstimmar har beviljats har det varit upp till den enskilde hur hen vill använda timmarna och för vad. Naturligtvis ska behov föreligga för att ha rätt till personlig assistans, men att det kan skifta vad en vill göra i sin vardag är lika naturligt som för vem som helst. Flexibiliteten är fullt hanterbar inom den personliga assistansen, men en måste kunna förlita sig på att beslutet om personlig assistans kvarstår så länge behov av personlig assistans föreligger.
Det som inte är hanterbart är när Försäkringskassan och rättstillämpningen ställer helt orimliga krav på när väsentligt ändrade förhållanden föreligger. Resonemanget tycks som mest drivas på av Försäkringskassan. Vi har tagit del av domar och beslut där Försäkringskassan ställer krav om att assistansanordnare ska vara “väl insatta” i hur personers “dagliga hjälpbehov ser ut”. De menar också att “assistansanordnare ska ha uppgift om hur dagarna ser ut för de anställda”. Detta anser IfA vara helt felaktigt.
Vi assistansberättigade vill inte ha assistansanordnare som kontrollanter i våra hem eller inruta våra liv efter ett schema som inte får avvikas från. Vi assistansberättigade måste kunna leva våra liv som andra medborgare. Det är inte rimligt att de personliga assistenterna ska agera som statens förlängd arm och ständigt övervaka oss i våra egna hem. Assistansberättigade har sin integritet som alla andra och den ska respekteras.
Vår uppmaning till dig och din regering, Magdalena Andersson, är att i tilläggsdirektiv till den huvudmannaskapsutredning som tillsatts (dir 2021:76) även lägga in att behovsbedömningen måste ses över. Det är behovsbedömningen som ligger till grund för vad som eventuellt anses vara ändrade förhållanden samt vad som berättigar till personlig assistans. Behoven måste kunna ses i sin helhet och inte detaljbedömas.
Det behöver också för Försäkringskassan tydliggöras att assistansanordnare inte kan förväntas ha detaljkännedom om den assistansberättigades behov och att de personliga assistenterna inte har någon rapporteringsskyldighet till assistansanordnaren om vilka assistansbehov den assistansberättigade har om det inte har med kvaliteten eller arbetsmiljöfrågor att göra. Genom Försäkringskassans prövning och beslut måste myndigheten stå för beslutet och det måste både assistansberättigade och assistansanordnare kunna förlita sig på. Retroaktiv ändring av beslutet kan inte vara rimlig när personlig assistans har utförts och det har förelegat assistansbehov.